Det var intressant att se hur man själv blev i en såpass stor grupp som vi var. I början ställde jag mig ganska passiv till hela grejen, men ju mer tiden gick ville man bli mer och mer delaktig. Man blev nästan irriterad om man inte fick igenom sin ideer. Vem är man i en grupp? Vilken funktion fyller man? Det är två frågor som poppade upp i mitt huvud. I vår grupp märktes det snabbt vem som tog på sig ledarrollen. Det är inget negativt med det. Det är en plats som måste fyllas. Kan man ha en grupp utan en ledarroll? Förmodligen inte.
Våran grupp hade olika stationer där man skulle tillverka en logga för BVK. Kruxet var att man i hälften av grupperna var tvungen att stå i ett led och viska vad personen längst fram skulle teckna (viskleken). I den andra hälften av grupperna fick man enbart teckna om man gjorde det genom någon annan. I alla grupperna var man tvungen att vara tysta.
Det vi ville belysa var varje person känner sig eller blir när man begränsas på det här sättet. Vad händer?
Vem tar ledarrollen och vilka ställer sig vid sidan om. I skolan finns dessa begränsningar hela tiden. Kanske inte i lika extrem form som vi hade, men dem finns där. Forts. följer
