Redovisning.

Detta får bli ett avslutande blogginlägg, för dessa veckor. 

Jag avslutade förra gestaltningen i Kålltorp. 

Ett drällande i en liten stadsdel mynnade för mig ut i ett antal olika fotografier. Där mitt ägande hamnade i fokus. Jag placerade en del av mina saker från min egen lägenhet ute i naturen. Det blev en kontrast mellan skogen och mina ägodelar. Däri väcktes frågan om ägande och om vem som äger marken. 

När jag sedan skulle ta min tanke vidare, kändes det svårt. Jag visste inte riktigt vilken väg jag skulle gå. 

En tanke om ägande. En frågeställning om vem som ha rätt till marken. 

Jag hade en tanke under den första gestaltningen att jag skulle bygga en fågelholk. Något det inte blev att jag gjorde, men som jag nu i den andra gestaltningen kände inom mig att jag borde göra. Dels för min nyfikenhet om vilka tankar som kan poppa upp under arbetet, men dels också för att jag kände att jag hade fastnat. jag kände mig tvungen att hitta en ide. 

Jag började bygga på Fågelholken i ett garage, men flyttade sedan arbetet till ateljen. Handledningen ledde till att jag kände mig lite splittrad. Jag kände att jag inte riktigt visste vad fågelhoken ville säga. Är den något som har med mig själv att göra?  Kan jag inreda den?

Vad ska den stå?

Många frågor och lite tid kvar. Jag satte samman fågelholken för att sedan ta isär den och skruv ihop sidorna, så att jag enklare hade möjlighet att flytta den. 

Jag började fokusera på Sverige, Göteborg, bostadsbristen och samhället. Jag kände att den här gestaltningen borde bli en kommentar eller en åsikt. Jag såg vänner flytta runt i andrahandskontrakt för att sedan få flytta hem till föräldrar igen. Hemlöshet och bostadsbrist fick mig att känna att denna fågelholk får bli en kommentar till bostadsbristen. Kanske en liten humoristisk vinkling. En fågelholk sätts upp på att träd, för att ge hem åt en fågel. Min kan hysa en människa. Eller kan man som människa bo så här . Kanske blir den ett skräckscenario. När hyrorna höjs och värmen sänks....

Fågelholken.

En förfrågan!

Hej Mitt namn är Kristofer Spång och jag läser på HDK, Bild och visuell kultur. Jag håller just nu på med min C-uppsats, där jag har skapat en Fågelholk i en storlek som passar en människa. Detta är en gestaltning, där jag fokuserar på begreppet "ägande" samt ett uppmärksammande av bostadsbristen i Göteborg. 

Jag undrar om ni skulle vara intresserad av att ha denna stora fågelholk stående utanför eller inne hos er. 

Det känns som att den skulle kunna passa hos er!

Jag bifogar en bild på den (dock ej färdig än). Jag skulle vara tacksam om jag kunde få ett svar ganska snabbt!

Tack på förhand/ Kristofer Spång tel: --------------

Fortsatt arbete.

Jag fortsätter byggandet av fågelholken. Hade nästan fått färdigt holken, men efter handledningen med Susanne kändes det för struligt när väggarna inte kunde gå att frakta var för sig. Jag använde spik och improvisation i början av mitt byggande, men det funkar inte. Det blir för stort och tungt. Jag har därför monterat ner väggarna igen och ska på något sätt borra hål, så jag mot slutet kan skruva ihop dem istället. Jag har sågat ut ett hål i en av väggarna, så att det mer och mer liknar en fågelholk. Ska också försöka inreda holken med något. Kanske målar den utvändigt också.

Eftersom detta projekt mer och mer börjar gå emot att bli en gestaltning som kan ses som ett slags politisk åsikt, har jag valt att försöka placera fågelholken någonstans. Där den kan ses.

Har fått telefonnummer till stadsmuseet och ska se om jag kan hitta andra platser där den kan funka. 

Jag vill som sagt säga något med detta. En slags kommentar till bostadsbristen, hemlösheten och till bostadslösheten.  

Jag brukar inte vilja gå den vägen. Jag brukar inte våga ta den diskussionen som kan uppstå. 

Jag länkar till en intressant artikel som tar upp de olika begreppen ovan:

http://www.sourze.se/Vad_är_skillnaden_mellan_hemlös_och_bostadslös_10694056.asp

                                      

Under konstruktion.

Spenderade dagen i ateljen.
Tänkte först att jag skulle bygga min fågelholk i ett garage och sen hade jag planer på att bygga det direkt i naturen. Men vädret är ju som det är I GBG, så det fick bli ateljen ändå.

Jag har kommit en bit på vägen. och har en vägg kvar att få ihop, som kan fungera som en öppning att gå in och ut genom. Har också en del smågrejer kvar, som det runda hålet och lite mer tak. Kanske lite röd färg också. Jag har upptäckt att jag inte direkt utvecklats sen träslöjden i nian.

Jag tänker och jag hoppas att några ideer skall poppa upp när jag är färdig med holken. som kan bli en avslutande del i gestaltningen. Känns som jag behöver börja skriva snart också om det inte skall bli för stressigt.
Jag tycker det av avkopplande att bara skapa utan att tänka. Något jag tänkt på skulle kunna funka bra i skolan. Att eleverna får börja skapa något bestämt, för att sedan kunna gå vidare och utveckla det.

Mina tankar om min gestaltning ligger fortfarande kvar i min fundering om ägande och om vem som har rätt att äga platser. Jag tänker att kommer att inreda fågelholken med något som kan bli personligt just för mig. En annan tanke jag har är också att placera holken i naturen. Kanske isolera den och låt den stå kvar någonstans. Jag vet om det går. Kan bli så att någon kan göra sig illa på den eller nåt.

Har också börjat läsa om boken "Doppler" av Erland Loe, som handlar om en man som flyttar ut i naturen. Jag funderar på hurvida det ligger en flykt i att bosätta sig på ett sådant sätt eller om det handlar om att närma sig något. Kanske borde jag bo så själv. Extremt, men lärorikt. Jag vet inte.
Jag tänker att jag måste belysa mitt eget ägande på ett slags sätt. Fågelholken blir en symbol för något. Riktigt vad vet jag inte än. Det finns något luddigt fortfarande, men jag känner att jag börjar närma mig något.

back to basics (holken)

Ja då var det dags att skapa något kanske. Det börjar bli som en härlig upprepning.
Jag kommer inte på vad jag vill göra och eftersom det känns som att det spretar åt för många häll, har jag nu bestämt mig för att återvända till iden jag hade om fågelholken.

Kanske får att jag bara vill syssla med nåt, eller en förhoppning om att det ska öppna någon dörr igen.
Men det kändes som om fågelholken var något jag borde ha gjort klart.

Har börjat måla lite akvarell, men vet inte vad det kan bli av det.

Hej igen!

Ja då var det dags att utveckla mitt arbete. Den förra Gestaltningen då handlade om ägande, Mitt ägande i konstrast till naturen.
Jag vet inte om jag fick så mycket feedback på redovisningen, som jag kan använda mig av.
Det var intressant att fota, men kanske borde jag använda mig av någon annan teknik denna gången.
Jag är intresserad av ägande och min egen och andras fascination för saker. Ibland känns det som om det betyder hela världen och ibland som om man lätt skulle kunna göra sig av med alla saker man äger. som om det hela bara är en extra tyngd. Jag har också blivit lite intresserad av människor som flyttar ut och bosätter sig i naturen. Det skulle vara kul att kunna få in det på något sätt.
Hur ser andras ägande ut. Vilka saker betyder mest för mina vänner. Det är frågor om poppar upp i huvudet och som jag skulle vilja ha svar på.
Har börjat skriva lite musik med detta tema.
Jag fortsätter så att säga på samma spår, men gräver ner mig lite extra i det.
Vet inte riktigt vilken väg jag går, men kommer nog på nåt snart.

Såg dokumentären Hippieland på svt dox. av Tekla och Håkan Berthas. En intressant film om människor  som valt att leva på ett lite annorlunda sätt.

Det började i Kålltorp...

För en antal veckor sen befann jag mig i Kålltorp. Promenader, kaffedrickande och fotograferande var ungefär som dagarna såg ut. Funderingar på vad det vad vi skulle göra? Vad säger Kålltorp?

Det var jobbigt. Jag har svårt för sånt. Det är svårt att inte få en uppgift, som jag kan utföra.
Under dessa promenader funderade jag på två olika saker. Det ena var hur naturen smälter ihop med det byggda. Det av människan skapta. Det andra var ägande. Ägande av mark.
I kålltorp bor det människor. Människor som både hyr och äger sina lägenheter. Nya hus byggdes och somliga stod tomma. Mark plöjdes undan och saker revs.
Jag började fundera varför man inte bara kan slå sig ner i en gräsbacke eller i en skogsdunge och bygga sig ett hus. Detta låter kanske banalt och strukturlöst, men i mitt huvud växte denna tanke. Människor äger marken. Kommuner äger marken. Sverige äger marken. Eu äger marken.

Med dessa funderingar startade den tredje veckan.
Jag hade svårt att hitta fram till nåt. Svårt att börja någonstans. Jag hade planer på att marken skulle få stå som symbol. Jag köpte en massa flaggor. Sådana man har i födelsedagstårtor. Tänkte att jag skulle göra något med detta.
Det kändes inte bra. Jag började inspireras av bilder på stora massor som flöt ut och tog plats.

Fjärde veckan närmade sig och saker och ting började rasa samman. Kålltorp kändes blekt, tråkigt och oinspirerande. Jag ville bara lägga ner denna gestaltning och börja på något annat.
Efter en av de sista handledningarna bestämde jag mig för att börja med en ide jag haft. Att skapa en fågelholk i mänsklig storlek. En fågelholk som kunde ge bo åt någon. Jag började skissa på hur den skulle byggas, men inom mig kändes det inte bra. Jag kunde inte få fram mina tankar om ägande på ett bra sätt. Jag kunde inte hänga upp holken i ett träd. Det skulle bli alldeles för tungt.
Men skogen lockade mig. Det vilda. naturen. kontrasten mellan mitt. och det jag uppfattar som det jag aldrig någonsin egentligen kan äga. Naturen.
Jag ville foto. Jag bestämde mig för att fota mina saker, det jag äger, och det jag har i min lägenhet.

Jag vill visa mitt eget ägande i kontrast till naturen.

Jag samlade ihop saker i mitt hem jag tycker om. Saker som ger mig minnen. En sänglampa, skivor, böcker och filmer m.m. och placerade detta i en skogsmiljö. Mitt hem förflyttades bort. Det jag äger befann sig någon annanstans. På flykt bort från staden, lägenheten. mig själv.

Resultat hittar ni i föregående inlägg. 

Allt började med Kålltorp. Det har varit lärorikt att se sin egen utveckling under denna gestaltning. För mig tar det ett tag att komma igång. Under de gånger jag har varit med på handledningen, har det fungerat utmärkt, som ett sätt att kunna bolla ideer mellan varandra.
Jag har insett att jag måste göra saker, skapa utan ett mål, annars hittar jag aldrig vägen. Jag måste sluta vara låst i min egen bild av vad människor tycker om det jag skapar.
Kanske borde jag i framtiden ocksån dokumentera bättre.

Genom detta arbete känner jag att får en starkare syn på svårigheten elever kan ha i skapandeprocessen. Det är så svårt när man väl befinner sig där själv. Måste komma ihåg det i min roll som lärare
Jag tror att inkörsportar såsom filmer, böcker, platser kan vara en bra katalysator för en elev.

Färdigt!

Detta är resultatet, produkten. Titeln är "Utflyttad"


Summering av hela arbetet kommer i nästa inlägg.

Place it...

Ja, nu har man kommit lite närmare det jag vill göra. Efter den öppna handledningen i fredags bestämde jag mig till slut för att göra en fågelholk. En fågelholk för en människa. Jag har spunnit vidare på min funderingar om rätten till mark och ägande. För mig får fågelholken symbolisera ett ägande utan involvering av byråkratin. Fågelholken behöver man inga tillstånd för, utan kan sättas upp var man vill.

Men det som började så bra, gled snabbt över i frustration. Detta blir för stort. Detta kan inte bli nåt permanent. Jag kan inte ha kvar min fågelholk i skogen. Jag började tänka kring att det inte går att fästa i trädet. Det blir inte som jag vill.
Tankarna, funderingarna har alltså börjat snurra igen. Jag vet jag borde fortsätta med något. Fullfölja det. Det är svårt.
Mina funderingar kring ägande har fått mig att ifrågasätta hur jag själv fungerar. Hur ser det ut hemma hos mig. Jag äger min prylar, men jag hyr min lägenhet. Jag kan förlora den. Bli utslängd.
Med dessa tankar försökte jag sova på söndagskvällen.
Jag kan inte släppa min tanke på naturen contra bebyggelsen jag hade i början.
Jag ska försöka fota mina kära saker, prylar, ute i naturen.
Jag ska foto det sterila, rena och det kära, i en plats där människan inte inkräktar.
På nåt sätt vill jag få min lägenhet, mitt ägande förflyttat ut i naturen, genom dessa foton.

Jag vill åt kontrasten. 

Jag har lite svårt att förklara närmare, men jag hoppas jag kan göra det bättre när jag är färdig och i min summering på onsdagens blogginlägg.

Jag inspireras just nu av Adam Ekbergs fotografier. Har lagt upp några av hans fotografier nedanför.

Visa vägen!

Vart är jag. Jag kommer ingen vart. Jag har ingen inspiration.
Vill att det ska bli bra, men ser hellre en repris på grey's anatomy.

Frågeställningen om markägande tar mig ingenstans. Köpte på mig ett lass med flaggar (de man har på födelsedagstårtan). Tänkte jag kunde göra något av det, men det blev inte bra.
Jag tycker det är tråkigt att göra något som jag inte känner att jag är bra på. Känns som jag bara vill skita i allt och köpa en muffin och lämna in den. varsågod! detta är min gestaltning. Tre terminer tog det att komma fram till detta.

Har besökt Kålltorp igen. Kände att det kanske kunde ge mig något att åka tillbaka. Men ingenting.
Har bläddrat igenom foton och försöker hitta nåt, men kommer ingen vart med det heller.
Kålltorp är ingenting för mig. Ger mig ingenting. En plats. Inte tråkig. inte bråkig. Den bara finns där.

Jag tar en paus. Kanske kommer det nåt då. vem vet. Jag ska bli klar.
Önskar mig bort till New orleans. Kunde vi inte haft "Treme" istället för Kålltorp

LIMBO.

Efter måndagens handledning, skulle jag alltså undersöka vem det är som verkligen bor i Kålltorp?
Vem är människan som lever där? Kände väl lite att jag inte riktigt kände mig sugen på detta. Vet liksom inte hur jag ska kunna få detta att mynna ut i en intressant gestaltning.

Jag började med att ta en titt hur Kålltorp röstat i de senaste valet (omvalet till landstingsfullmäktige)
Jag konstaterar att majoriteten röstar på socialdemokraterna, även om siffran ligger på låga 25-26%. Det varierar eftersom det är uppdelat på södra, västra och östra Kålltorp. Miljöpartiet, Moderaterna och vänsterpartiet för ungefär samma procent röster.  4-5% röstar på Sverigedemokraterna.

Majoriteten av människorna i Kålltorp är alltså socialdemokrater. Märks det? Jag vet inte. Ju mer jag sätter mig in i denna frågeställning, märker jag att kålltorp är alldeles för vanligt för att jag ska orka fortsätta. Jag är tvungen att hitta en annan frågetsällning. Jag känner mig lite okreativ just nu.

En liten frågeställning som poppat upp i mitt huvud. Är rätten till mark. Varför har någon rätt att bygga på ett visst ställe? Varför har det blivit så? Jag gick runt i kålltorp mellan tomter och gator. Bland byggnadsområden. Där det byggs nya bostäder. Men vem tog sig rätten att bestämma över marken?
Det är en frågeställning jag har i huvudet, som jag går och funderar över.
Skulle vilja någon slags installation för att belysa denna frågeställning.
Just nu behöver jag handledning. snarast.

Har fastnat för installationer med mycket saker. Det ska liksom vara en enda stor massa.

                                           Kate MccGvire (fågelfjädrar, klister m.m.)

Två veckor i Kålltorp. Sammanfattning.

Ja, då har man spenderat två veckor i Kålltorp. Det har varit annorlunda.
Jag har gått runt bland villor och radhus på gator där jag egentligen inte riktigt hör hemma på nåt sätt.
Man vandrar utan mål. Tar en kaffe, försöker smälta in. Skriver lite och fotar o.s.v.
Två olika tankar har uppkommit hos mig när jag vistats i Kålltorp.
Den ena är, vilka är det som bor i en stadsdel? Hur kommer det sig att folk bosätter sig på ett visst ställe och kan det finnas likheter i personligheter. Jag har lite svårt att formulera vad det är jag menar, men jag hoppas att det ska klarna.

Den andra tanken är naturen contra människans påverkan. Träden, gräset, berget och buskar m.m. hur ser relationen ut dom emellan. Är vi en del av naturens liv eller är naturen en del av våran bebyggelse?
Kan man beskriva denna relation på något sätt.

Jag har skrivit en del musik under dessa veckor. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det. Men det vore trevligt att beskriva Kålltorp på något sätt. En hälsning eller hyllning på något sätt.

Kålltorp, vad är vad?

Så, då har man utforskat Kålltorp en del. Gått fram och tillbaka.
Har spenderat en del dagar hemma, med foton o.s.v. Försöker som sagt få ihop lite musik med inspiration av denna stadsdel.
Vad vill jag ha med i låtarna? Än så länge är det en bunt med meningar, bilder  och fragment av kålltorp.


Vad är Kålltorp? Vem är Kålltorp?

Gatorna är långa, fyllda av löv. Många har gått till arbetet när jag vandrar fram. I kålltorp är det inte tyst, men det är inte heller bullrigt. Kålltorp är någonstans mittemellan. Kålltorp är ett mellanland. Ett stopp på vägen. 
Jag kliver över staket. Går genom blött gräs. Möter människor, hundar, med mål. Jag har inget mål. Jag bara går planlöst mellan gator inom en gräns. En gräns jag funnit i en bok. Jag tar en fika, ensam. Jag känner ingen här. Ingen känner mig. Är det kålltorp? Att inte känna någon. 
Jag känner vinden. Vinden är kall. Stänger jackan. visslar tyst. vissla. Är det Kålltorp? 


"I saw my reflection in a window, on the streets of Kålltorp"

Denna låten har jag haft en del i hörlurar när jag vandrat genom kålltorp. Det var ett tag sedan jag såg videon. Men den är fin. Gillar att det autentiska ljudet av gator och folk finns med tillsammans med musiken.

Att drälla i Kålltorp

Det var ett tag sedan man skrev nåt.


Jag har börjat tredje terminen nu på Bild och visuell kultur.


Vi började med konstteori några veckor och nu har vi precis börjat med en delkurs som heter "Det offentliga rummet som klassrum".
Det vi vet är att 2 veckor skall spenderas i Kålltorp, för att sedan mynna ut i en slags gestaltning.
Just nu är alltså Kålltorp det som händer.
Jag tänkte att jag först skulle ta reda på hur stort Kålltorp är. Det är lite luddigt om man tittar på kartor.
Jag hittade i alla fall en bok som visade ganska bra. Kålltorp verkar bestå av fem byggnadsområden (karta kommer senare).


Jag hoppas att detta kan bli bra. Just nu känns det lite skumt. Hade lite planer på att spela in lite musik. Kanske en ep som heter Kålltorp. Det kan bli intressant med tanke på att man har så lite känslor för denna stadsdel. Jag tror att ett band som heter "Vapnet" har gjort något liknande fast med Östersund.


Well! Jag ska vara i Kålltorp i alla fall nu och nästa vecka. Jag tänker på mycket. Jag vill göra så mycket.
Mina tankar går också till Alfred uppe i Årsta. 

sista blogginlägget....

Hmm....Jag är inte riktigt färdig än, men det får gå ändå.

Vad: 
Två stora akrylmålningar, som gestaltar en konflikt inom mig själv. Konflikten handlar om hur jag ser på mig själv. Den ena tavlan symboliserar mitt realjag. d.v.s. så som jag tror att jag är. Den andra tavlan symboliserar mitt idealjag, så som jag skulle vilja vara.

Hur: 
Jag har målat två stora målningar i akryl. På plywood.


Varför: 
Hela min konflikt, började med frågan, varför jag inte kan känna mig nöjd med mig själv? Vem eller vilka är det som skapar detta?
Sedan gick jag mer och mer över i hur min bild av mig själv ser ut. Jag blev intresserad av hur denna bilden såg ut. Hur uppfattar jag mig själv och hur vill jag vara?
Jag vill försöka hitta svar. Jag vill se hur skev min egen bild av mig själv är. Är den skev? Stämmer den? Vad är ideal för mig?
Denna konflikt, skapar intressanta frågeställningar för mig själv.

Processen:
Jag började denna gestaltning ganska trevande. Det tog ett tag innan jag visste vad jag skulle göra.
Jag ville måla, men kände att jag borde testa nåt annat. Men varför det? Varför ska jag inte göra det jag vill, så till sist beslutade jag mig för att måla i akryl.
Sedan kom det dåliga självförtroendet som ett brev på posten. Nu skulle jag måla i ateljen, ihop med andra. Jag började känna mig trött på hela grejen.
Nu i efterhand ser jag positivt på att jag just valde att gestalta min konflikt i en målning. Jag behöver det. Jag behöver utsätta mig själv för att få färdigt nåt. Även om jag inte kommer bli helt nöjd med det.

Jag började i alla fall måla i atlejen. Gick väl sådär från gång till gång. Jag hade problem med att veta hur jag skulle få ner mina tankar på målningarna. Hur ser jag på mig själv? Det var en fråga som poppade upp i mitt huvud. Jag försökte testa att inte tänka så mycket och bara måla på. Till slut hittade jag olika symboler bilder, jag ville ha med. Dammiga mörka rum, söndriga gitarrer. mig själv tittandes ut på världen, från ett fönster. Det skulle vara den ena tavlan. Mitt realjag.
Sen mitt idealjag blev svårare. Håller på ännu i denna stund med att få färdigt den tavlan. En strand. En bild av längtan. En bild av mig själv. Något blir det.

Slutresultatet blir jag förhoppningsvis nöjd med. Två talor, med ramar, om jag hinner. Kanske någon text till. Har inte bestämt mig än.


Har jag lärt mig nåt? 
Jag tror att jag lärt mig att min bild av mig själv inte stämmer. Att det inte finns något rätt och fel i hur min bild ser ut. Att jag har ett ideljag. Vare sig når dit eller inte. Att jag har ett realjag. En bild av mig själv som jag tror att jag är. Att den är i ständig utveckling. Den står inte still. Den förändras för varje dag som går. Jag styr den.

Tillbaks till ritbordet...

Nu är det inte långt kvar. Nu ska det snart summeras...
Jag har som sagt haft lite problem med hur jag vill gestalta min konflikt. Den ena tavlan börjar bli färdig, men jag skulle ändå vilja ha med lite fler saker. Den andra tavlan ligger och dammar.
I denna stund sitter jag hemma och skissar. Skissar på den Tavla nr 2. Vad ska det bli av den?
Hur ser mitt "idealjag" ut?
Jag kanske borde ha starkare färger på tavla nummer 2. kanske ett starkare ljus.
Håller också just nu på och skissar på någon slags ram till tavlorna.
Jag hade velat göra något runt dessa tavlor.
Har gått och blivit sjuk också. Måste vara på grund av denna uppgiften.

Har kommit fram till olika ting jag ska ha med i den första tavlan. Spruckna gitarrer, brummande kylskåp (Kan bli svårt att måla) och smuts eller damm. Tavla nummer två ska ha en strand och tablan skall kännas ren på något sätt.
Måste försöka få till det här. Får försöka skissa under min sjukdomstid och jobba hemmifrån, likt en sann konstnär.

Just nu gillar jag Sigrid Hjerten målningar. Mycket färg och stora rörelser.

                                

going down....

Nu är det tufft. Vet inte riktigt vad jag står? Vem är jag egentligen?

Har vistats en stor del av min tid i ateljen. Har försökt hitta fram till hur jag ska gestalta mig själv.
För jag kan tänka på saker som jag känner symboliserar den jag är, men hur ska jag få ner det på en tavla. Kan jag få ner det på en tavla?
Jag pendlar mellan ilska och en smula uppgivenhet just nu. Ett tag tänkte jag att jag skulle måla, bara måla på. genomsyra mina tankar av den jag tror jag är och måla på.

Det är en svårt att befinna sig i atlejen. Klassen är full av så duktiga människor. Kan inte komma framåt, även om jag vill. Jag får små tankar av att allting jag skapar är skit. Att varje penseldrag är det sämsta jag gjort. Är detta en del av processen. Eller har jag fastnat. Kommer jag komma vidare. Ibland kan jag se det framför mig. En väg in igen. Jag hoppas att jag hittar den. För nu står jag still. Funderar lite om jag ska göra någor helt annat en vecka. Kanske gå ut och springa en tag. Vad vet jag.

Jag ser söndriga gitarrer, nerdragna persienner, damm i varje hörn och lite andra saker....Men herregud. Det är bara konst. Eller är det det?

En av många ändringar...

"Action-paiting" på hög nivå

Tania Davies låt "Art". 

Gestaltning 03.

Work in progress...
Bara bilder och ingen text....men det kommer text jag lovar. Vet inte vad jag ska skriva bara.

Men har fixat två stor träskivor, som ska bli täckta av fin akrylfärg.

Gestaltning 02.

Ja. Nu ska man ta detta vidare. Jag valde att ställa frågan. Varför jag inte kan bli nöjd med mig själv? Som ingång till min gestaltning. För vem? Vilka? är det jag mäter mig. Är det någon idealbild av mig själv jag mäter mig med?

Hela veckan och påsken gick åt till att skissa och komma vad jag villl skapa. Jag har ändrat mig lite. Jag ska göra två stora tavlor. En som symboliserar den jag tror jag är och en tavla som symboliserar den jag vill vara.
d.v.s. mitt "idealjag".

Jag håller just nu på och skissar upp det jag vill ha med på dessa tavlor. Känns lite också som jag drar ut på tiden. Att jag liksom inte får komma för långt med mitt arbete för tidigt. Att jag liksom håller tillbaka min egen skaparprocess för att inte bli klar för tidigt.
Och jag vet. Jag kanske håller mig på hemmaplan. Men mycket kan hända under tiden.

Jag har börjat intressera sig för konstnären David Hockneys målningar. Han har en intressant färgskala i sina målningar, som jag själv skulle vilja använda mig av.

Gestaltning 01.

Gestaltningsuppgift.

Vad vill jag göra, vem vill jag vara?

Kanske en utmaning för mig själv. En konflikt I mig själv. Eller en yttre konflikt.

Jag har alltid haft svårt för att gå utanför ramarna. Göra revolt. Har alltid tyckt att saker är pinsamma. Fast i den svenska jantelagen. Man ska inte tro att man är nåt.

Vad ska jag jobba med? Film, foto, färger. Ska jag arbeta med något jag inte riktigt behärskar eller ska jag utmana mig själv, I material, arbetssätt jag känner mig trygg i?

Hur ska min konflikt se ut? Skall det vara en yttre konflikt? Konflikten mellan fattiga och rika. Konflikten över jordens tillgångar. Konflikten I konstvärlden. Vem duger, vem gör det inte?

Jag vill jobba med något stort,. Något som tar fysiskt stor plats. Antingen foto eller målning på duk. Jag vill jobba med min egen inre konflikt. Varför måste jag hela tiden bevisa för någon att jag duger? Varför kan jag inte sätta mina egna mål? Varför ska jag hela tiden jobba utefter andras åsikter? 

Detta kanske blir min uppgift för min gestaltning. Att lösa dessa frågor. 

Jag tänker att jag vill arbeta i collageform, något jag vet konstnären Jockum Nordström sysslar med.

Se länken nedan.

Serier....

Förra veckan var det serier på tapeten. Ett intresse som för mig har ökat på senare år.
När jag var liten hade jag ett ganska svalt intresse för serier. Jag läste väl en del Kalla Ankas pocket, men för mig var det nog mera själva prylen jag ville åt. jag ville ha den där pocketen i hyllan. Eller det där numret av Spiderman eller Spawn inplastad så där fint som mina andra polare hade.

För några år sedan såg jag filmen "American Splendor", som handlar om serietecknaren Harvey Pekar. Han gav ut den grafiska novellen som hette just "American Splendor". Eftersom flertalet av hans vänner var serietecknare, fick han hjälp med att illustrera sina serier.
Senare har jag också få upp ögonen på serier som te.x. "Watchmen", "The walking dead" m.m.

Men var är en serie? Hur många rutor ska det vara? Hur mycket text får det vara? Dessa frågor finns nog inga direkta svar på. Man får skapa sin egna svar. Sina egna regler. För mig måste serier innehålla någonting bakom rutorna. Det måste finnas åsikter, Sociala analyser och en historia som ger en ingång till hur författaren tänker. Men det är vad jag tycker. Det är bara mina åsikter.

 

Workshop a la HDk

Under måndagen och tisdagen hade vi redovisning av våra workshops.
Det var intressant att se hur man själv blev i en såpass stor grupp som vi var. I början ställde jag mig ganska passiv till hela grejen, men ju mer tiden gick ville man bli mer och mer delaktig. Man blev nästan irriterad om man inte fick igenom sin ideer. Vem är man i en grupp? Vilken funktion fyller man? Det är två frågor som poppade upp i mitt huvud. I vår grupp märktes det snabbt vem som tog på sig ledarrollen. Det är inget negativt med det. Det är en plats som måste fyllas. Kan man ha en grupp utan en ledarroll? Förmodligen inte.


Våran grupp hade olika stationer där man skulle tillverka en logga för BVK. Kruxet var att man i hälften av grupperna var tvungen att stå i ett led och viska vad personen längst fram skulle teckna (viskleken). I den andra hälften av grupperna fick man enbart teckna om man gjorde det genom någon annan. I alla grupperna var man tvungen att vara tysta.
Det vi ville belysa var varje person känner sig eller blir när man begränsas på det här sättet. Vad händer?
Vem tar ledarrollen och vilka ställer sig vid sidan om. I skolan finns dessa begränsningar hela tiden. Kanske inte i lika extrem form som vi hade, men dem finns där. Forts. följer