Det började i Kålltorp...

För en antal veckor sen befann jag mig i Kålltorp. Promenader, kaffedrickande och fotograferande var ungefär som dagarna såg ut. Funderingar på vad det vad vi skulle göra? Vad säger Kålltorp?

Det var jobbigt. Jag har svårt för sånt. Det är svårt att inte få en uppgift, som jag kan utföra.
Under dessa promenader funderade jag på två olika saker. Det ena var hur naturen smälter ihop med det byggda. Det av människan skapta. Det andra var ägande. Ägande av mark.
I kålltorp bor det människor. Människor som både hyr och äger sina lägenheter. Nya hus byggdes och somliga stod tomma. Mark plöjdes undan och saker revs.
Jag började fundera varför man inte bara kan slå sig ner i en gräsbacke eller i en skogsdunge och bygga sig ett hus. Detta låter kanske banalt och strukturlöst, men i mitt huvud växte denna tanke. Människor äger marken. Kommuner äger marken. Sverige äger marken. Eu äger marken.

Med dessa funderingar startade den tredje veckan.
Jag hade svårt att hitta fram till nåt. Svårt att börja någonstans. Jag hade planer på att marken skulle få stå som symbol. Jag köpte en massa flaggor. Sådana man har i födelsedagstårtor. Tänkte att jag skulle göra något med detta.
Det kändes inte bra. Jag började inspireras av bilder på stora massor som flöt ut och tog plats.

Fjärde veckan närmade sig och saker och ting började rasa samman. Kålltorp kändes blekt, tråkigt och oinspirerande. Jag ville bara lägga ner denna gestaltning och börja på något annat.
Efter en av de sista handledningarna bestämde jag mig för att börja med en ide jag haft. Att skapa en fågelholk i mänsklig storlek. En fågelholk som kunde ge bo åt någon. Jag började skissa på hur den skulle byggas, men inom mig kändes det inte bra. Jag kunde inte få fram mina tankar om ägande på ett bra sätt. Jag kunde inte hänga upp holken i ett träd. Det skulle bli alldeles för tungt.
Men skogen lockade mig. Det vilda. naturen. kontrasten mellan mitt. och det jag uppfattar som det jag aldrig någonsin egentligen kan äga. Naturen.
Jag ville foto. Jag bestämde mig för att fota mina saker, det jag äger, och det jag har i min lägenhet.

Jag vill visa mitt eget ägande i kontrast till naturen.

Jag samlade ihop saker i mitt hem jag tycker om. Saker som ger mig minnen. En sänglampa, skivor, böcker och filmer m.m. och placerade detta i en skogsmiljö. Mitt hem förflyttades bort. Det jag äger befann sig någon annanstans. På flykt bort från staden, lägenheten. mig själv.

Resultat hittar ni i föregående inlägg. 

Allt började med Kålltorp. Det har varit lärorikt att se sin egen utveckling under denna gestaltning. För mig tar det ett tag att komma igång. Under de gånger jag har varit med på handledningen, har det fungerat utmärkt, som ett sätt att kunna bolla ideer mellan varandra.
Jag har insett att jag måste göra saker, skapa utan ett mål, annars hittar jag aldrig vägen. Jag måste sluta vara låst i min egen bild av vad människor tycker om det jag skapar.
Kanske borde jag i framtiden ocksån dokumentera bättre.

Genom detta arbete känner jag att får en starkare syn på svårigheten elever kan ha i skapandeprocessen. Det är så svårt när man väl befinner sig där själv. Måste komma ihåg det i min roll som lärare
Jag tror att inkörsportar såsom filmer, böcker, platser kan vara en bra katalysator för en elev.