Place it...

Ja, nu har man kommit lite närmare det jag vill göra. Efter den öppna handledningen i fredags bestämde jag mig till slut för att göra en fågelholk. En fågelholk för en människa. Jag har spunnit vidare på min funderingar om rätten till mark och ägande. För mig får fågelholken symbolisera ett ägande utan involvering av byråkratin. Fågelholken behöver man inga tillstånd för, utan kan sättas upp var man vill.

Men det som började så bra, gled snabbt över i frustration. Detta blir för stort. Detta kan inte bli nåt permanent. Jag kan inte ha kvar min fågelholk i skogen. Jag började tänka kring att det inte går att fästa i trädet. Det blir inte som jag vill.
Tankarna, funderingarna har alltså börjat snurra igen. Jag vet jag borde fortsätta med något. Fullfölja det. Det är svårt.
Mina funderingar kring ägande har fått mig att ifrågasätta hur jag själv fungerar. Hur ser det ut hemma hos mig. Jag äger min prylar, men jag hyr min lägenhet. Jag kan förlora den. Bli utslängd.
Med dessa tankar försökte jag sova på söndagskvällen.
Jag kan inte släppa min tanke på naturen contra bebyggelsen jag hade i början.
Jag ska försöka fota mina kära saker, prylar, ute i naturen.
Jag ska foto det sterila, rena och det kära, i en plats där människan inte inkräktar.
På nåt sätt vill jag få min lägenhet, mitt ägande förflyttat ut i naturen, genom dessa foton.

Jag vill åt kontrasten. 

Jag har lite svårt att förklara närmare, men jag hoppas jag kan göra det bättre när jag är färdig och i min summering på onsdagens blogginlägg.

Jag inspireras just nu av Adam Ekbergs fotografier. Har lagt upp några av hans fotografier nedanför.

Visa vägen!

Vart är jag. Jag kommer ingen vart. Jag har ingen inspiration.
Vill att det ska bli bra, men ser hellre en repris på grey's anatomy.

Frågeställningen om markägande tar mig ingenstans. Köpte på mig ett lass med flaggar (de man har på födelsedagstårtan). Tänkte jag kunde göra något av det, men det blev inte bra.
Jag tycker det är tråkigt att göra något som jag inte känner att jag är bra på. Känns som jag bara vill skita i allt och köpa en muffin och lämna in den. varsågod! detta är min gestaltning. Tre terminer tog det att komma fram till detta.

Har besökt Kålltorp igen. Kände att det kanske kunde ge mig något att åka tillbaka. Men ingenting.
Har bläddrat igenom foton och försöker hitta nåt, men kommer ingen vart med det heller.
Kålltorp är ingenting för mig. Ger mig ingenting. En plats. Inte tråkig. inte bråkig. Den bara finns där.

Jag tar en paus. Kanske kommer det nåt då. vem vet. Jag ska bli klar.
Önskar mig bort till New orleans. Kunde vi inte haft "Treme" istället för Kålltorp

LIMBO.

Efter måndagens handledning, skulle jag alltså undersöka vem det är som verkligen bor i Kålltorp?
Vem är människan som lever där? Kände väl lite att jag inte riktigt kände mig sugen på detta. Vet liksom inte hur jag ska kunna få detta att mynna ut i en intressant gestaltning.

Jag började med att ta en titt hur Kålltorp röstat i de senaste valet (omvalet till landstingsfullmäktige)
Jag konstaterar att majoriteten röstar på socialdemokraterna, även om siffran ligger på låga 25-26%. Det varierar eftersom det är uppdelat på södra, västra och östra Kålltorp. Miljöpartiet, Moderaterna och vänsterpartiet för ungefär samma procent röster.  4-5% röstar på Sverigedemokraterna.

Majoriteten av människorna i Kålltorp är alltså socialdemokrater. Märks det? Jag vet inte. Ju mer jag sätter mig in i denna frågeställning, märker jag att kålltorp är alldeles för vanligt för att jag ska orka fortsätta. Jag är tvungen att hitta en annan frågetsällning. Jag känner mig lite okreativ just nu.

En liten frågeställning som poppat upp i mitt huvud. Är rätten till mark. Varför har någon rätt att bygga på ett visst ställe? Varför har det blivit så? Jag gick runt i kålltorp mellan tomter och gator. Bland byggnadsområden. Där det byggs nya bostäder. Men vem tog sig rätten att bestämma över marken?
Det är en frågeställning jag har i huvudet, som jag går och funderar över.
Skulle vilja någon slags installation för att belysa denna frågeställning.
Just nu behöver jag handledning. snarast.

Har fastnat för installationer med mycket saker. Det ska liksom vara en enda stor massa.

                                           Kate MccGvire (fågelfjädrar, klister m.m.)

Två veckor i Kålltorp. Sammanfattning.

Ja, då har man spenderat två veckor i Kålltorp. Det har varit annorlunda.
Jag har gått runt bland villor och radhus på gator där jag egentligen inte riktigt hör hemma på nåt sätt.
Man vandrar utan mål. Tar en kaffe, försöker smälta in. Skriver lite och fotar o.s.v.
Två olika tankar har uppkommit hos mig när jag vistats i Kålltorp.
Den ena är, vilka är det som bor i en stadsdel? Hur kommer det sig att folk bosätter sig på ett visst ställe och kan det finnas likheter i personligheter. Jag har lite svårt att formulera vad det är jag menar, men jag hoppas att det ska klarna.

Den andra tanken är naturen contra människans påverkan. Träden, gräset, berget och buskar m.m. hur ser relationen ut dom emellan. Är vi en del av naturens liv eller är naturen en del av våran bebyggelse?
Kan man beskriva denna relation på något sätt.

Jag har skrivit en del musik under dessa veckor. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det. Men det vore trevligt att beskriva Kålltorp på något sätt. En hälsning eller hyllning på något sätt.

Kålltorp, vad är vad?

Så, då har man utforskat Kålltorp en del. Gått fram och tillbaka.
Har spenderat en del dagar hemma, med foton o.s.v. Försöker som sagt få ihop lite musik med inspiration av denna stadsdel.
Vad vill jag ha med i låtarna? Än så länge är det en bunt med meningar, bilder  och fragment av kålltorp.


Vad är Kålltorp? Vem är Kålltorp?

Gatorna är långa, fyllda av löv. Många har gått till arbetet när jag vandrar fram. I kålltorp är det inte tyst, men det är inte heller bullrigt. Kålltorp är någonstans mittemellan. Kålltorp är ett mellanland. Ett stopp på vägen. 
Jag kliver över staket. Går genom blött gräs. Möter människor, hundar, med mål. Jag har inget mål. Jag bara går planlöst mellan gator inom en gräns. En gräns jag funnit i en bok. Jag tar en fika, ensam. Jag känner ingen här. Ingen känner mig. Är det kålltorp? Att inte känna någon. 
Jag känner vinden. Vinden är kall. Stänger jackan. visslar tyst. vissla. Är det Kålltorp? 


"I saw my reflection in a window, on the streets of Kålltorp"

Denna låten har jag haft en del i hörlurar när jag vandrat genom kålltorp. Det var ett tag sedan jag såg videon. Men den är fin. Gillar att det autentiska ljudet av gator och folk finns med tillsammans med musiken.