Detta får bli ett avslutande blogginlägg, för dessa veckor.
Jag avslutade förra gestaltningen i Kålltorp.
Ett drällande i en liten stadsdel mynnade för mig ut i ett antal olika fotografier. Där mitt ägande hamnade i fokus. Jag placerade en del av mina saker från min egen lägenhet ute i naturen. Det blev en kontrast mellan skogen och mina ägodelar. Däri väcktes frågan om ägande och om vem som äger marken.
När jag sedan skulle ta min tanke vidare, kändes det svårt. Jag visste inte riktigt vilken väg jag skulle gå.
En tanke om ägande. En frågeställning om vem som ha rätt till marken.
Jag hade en tanke under den första gestaltningen att jag skulle bygga en fågelholk. Något det inte blev att jag gjorde, men som jag nu i den andra gestaltningen kände inom mig att jag borde göra. Dels för min nyfikenhet om vilka tankar som kan poppa upp under arbetet, men dels också för att jag kände att jag hade fastnat. jag kände mig tvungen att hitta en ide.
Jag började bygga på Fågelholken i ett garage, men flyttade sedan arbetet till ateljen. Handledningen ledde till att jag kände mig lite splittrad. Jag kände att jag inte riktigt visste vad fågelhoken ville säga. Är den något som har med mig själv att göra? Kan jag inreda den?
Vad ska den stå?
Många frågor och lite tid kvar. Jag satte samman fågelholken för att sedan ta isär den och skruv ihop sidorna, så att jag enklare hade möjlighet att flytta den.
Jag började fokusera på Sverige, Göteborg, bostadsbristen och samhället. Jag kände att den här gestaltningen borde bli en kommentar eller en åsikt. Jag såg vänner flytta runt i andrahandskontrakt för att sedan få flytta hem till föräldrar igen. Hemlöshet och bostadsbrist fick mig att känna att denna fågelholk får bli en kommentar till bostadsbristen. Kanske en liten humoristisk vinkling. En fågelholk sätts upp på att träd, för att ge hem åt en fågel. Min kan hysa en människa. Eller kan man som människa bo så här . Kanske blir den ett skräckscenario. När hyrorna höjs och värmen sänks....
